Efter 42 ensamma mil i bilen så är jag äntligen hemma!
Jag gillar verkligen mitt jobb! Det är frihet under ansvar, jag jobbar för två stora namn (Aftonbladet & Expressen) och får ett riktigt bra bemötande ute i butikerna. Dock är det ibland mindre kul att sätta sig i bilen och veta att man har mååånga mil ensam i bilen + att man måste bo kvar. Igår åkte jag runt i butiker kring Töreboda, Hjo, Karlsborg och Tibro innan jag slutligen checkade in på hotellet i Skövde. Vi kan inte boka ”lyxhotell” när vi är ute och åker utan jag bokade ett i standardklass… trodde jag… För 1000 spänn fick jag ett sunkigt rum som knappt var städat. Enda som var rent var sängkläderna. Sprang på stan en stund efter arbetstid så jag slapp fördriva all tid på rummet. På kvällen blev det hockey innan jag tillslut lyckades somna. Sov max 4 timmar pga olika anledningar så jag var inte alltför pigg när jag vaknade. Såg då fram emot en hotellfrukost som brukar vara det bästa med hela vistelsen. Bra frukost? Jag lagar bättre frukost hemma! Det var hårstrån i mjölken vilket jag påpekade, fick inte ens en ursäkt, torrt bröd och pålägget var slut. Var GLAD när jag satte mig i bilen igen..
Okej, sorry för sjukt bittert inlägg men det kändes bra att skriva. Man ska vara tacksam o bla bla.. Alla kan inte bo på hotell osv och jag VET det.. Men behövde skriva detta ändå..
Har efter dagens 12 butiksbesök och dryga 20 mil äntligen landat i min soffa. Min lägenhet kändes helt plötsligt heelt fantastisk! Saknar dock bästa sällskapet i soffan… ♥
Borta bra men hemma bäst..
Utsikt i Hjo














